»Pristagare 2015«

GUNVOR NERVOLD ANTONSEN

Upphovsrätt till konstverk:
© Gunvor Nervold Antonsen / BONO, Oslo 2015

Juryns utlåtande

Nervold Antonsens konstnärsskap ansluter sig till en pågående tendens att omvärdera olika, modernistiska formspråk, genom samtidskonstens optik. Hennes verk kännetecknas av av våldsamma och direkta bearbetningar av olika material, och kan påminna om den råa och primitiva estetik som finns i konstinriktningen Art Brut, och hos tidiga modernistiska konstnärsgrupper som Die Brücke och Fauvists. Nervold Antonsen återuppfinner denna ohämmade uttrycksform i installationer där textil, trä, papper och måleri smälter samman i en slags tredimensionella textila målningar; rum där publiken kan gå in och få en fysisk känsla av de energiska kvaliteter som verken besitter.

Juryn har utsett Nervold Antonsen till vinnare av The Nordic Award in Textiles 2015 på grund av hennes omfattande karriär med textila experiment, där bildbehandlingen och de formalestetiska utmaningarna knyts samman i konstverk med ett brett tilltal. Nervold Antonsen överraskar och utmanar, och har genom sitt konstnärskap skapat en ökad medvetenhet kring det textila materialet i konsten. Hennes arbeten kommunicerar direkt till oss och skapar resonans. Kraften och bräckligheten som finns i verken tillför något viktigt i vår tid.

I jurryn har ingått:
Eva Schjölberg, konstnär, pristagare 2003, ordförande
Ingrid Blekastad, konstkritiker, direktör och konstnärlig ledare för Kunstbanken Hedmark Kunstsenter
Kirsti Braein, professor, Konsthögskolan i Oslo
Lars Elton, redaktör, kritiker och frilansjournalist
André Gali, redaktör för Kunstforum och redaktör för Norwegian Crafts magazine



"SAMMENSTILLER HUN VISUELLE OG LITTERÆRE ELEMENTER, MED DET TEKSTILE SOM BAKGRUNN."

Tekstilen er konstant

Line Ulekleiv, art critic and writer

Gunvor Nervold Antonsen (f.1974) arbeider primært med tekstile montasjer, maleri og treskulptur. Ulike uttrykk i eksperimentelle kombinasjoner skaper energiske og originale møter mellom tekstile, maleriske og skulpturelle kvaliteter.

Gjennomgående finner vi en intuitiv, leken og personlig tilnærming til kunsthistorien, med særlig interesse for modernistiske kunstnerskap, feminisme og arven som løper fra generasjon til generasjon. Kunstnerens produksjon preges av et friskt overskudd – uten overdreven respekt for lange faglige linjer og formalt måtehold. Arbeidene har spor etter basketak med materialer, forbilder og utførelse, og er talende bilder på den kunstneriske prosessen.

Tekstilen er en konstant for Nervold Antonsen, den har både enkle og komplekse egenskaper. Det tekstile materialet opptrer i mange former, og knytter an til et vell av historier og referanser. Tekstilen kan være en forutsetning for nære og intime opplevelser, grunnleggende knyttet til mennesket. Samtidig representerer den tekstile sfæren også den mer allmenne historien om samfunn, industri og utvikling – i et spenn mellom menneske og maskin.

En idé om visuelle sykluser spiller seg ut i Nervold Antonsens romlige komposisjoner, og eksistensielle spørsmål nedfeller seg i materialet. I en form kunstneren kaller hybridenes poesi sammenstiller hun visuelle og litterære elementer, med det tekstile som bakgrunn. Maleriets assosiative verden åpner arbeidene ytterligere opp. Lag på lag med historier fortelles samtidig, i parallelle tidsrom. Nervold Antonsen er opptatt av kunstens flerstemte, urene uttrykk og mange identiteter. Hennes arbeider skaper både intime, skjøre rom og monumentale former.

Spring Burial (2013) er tittelen på et verk som sammenstiller litterære og visuelle ladninger. Det materielle og det immaterielle, det fiktive og reelle, samles i en levende gest, mellom vekst og forfall, det som begraves og det som oppstår. Verket samler akkumulerte bruksgjenstander fra bygda, hengt opp foran oljemonotypier på en tekstilmontasje. De gamle tingene bringer med seg en gåtefull og svunnen sfære, impregnert av usynlige historier. Tiden strømmer gjennom oss, og lar oss ikke være i fred. Tiden mellom vitalitet og død kan også speile den kunstneriske prosessen, der kunstens objekter er levende idet de er under arbeid og tilblivelse, men frosset i en endelig presentasjon.

Nervold Antonsens arbeider er ekspressive og fargesterke i sin natur, men også fortellende – blant annet gjennom bruk av poesi – det visuelle og det poetiske språket virker tilbake på hverandre. Verkserien Poems for my Poets (2012-2015) tar for eksempel utgangspunkt i Nervold Antonsens nære forhold til diktning, blant annet Edith Södergrans poesi, og det visuelle språket som reaksjon på det skrevne ord.

Kontrasten mellom overflate og underliggende sjikt, med naturen som sentralt motiv og metaforisk bakteppe, understreker sanselige erfaringer. For eksempel blir skogen i Nervold Antonsens fremstilling et sted for hemmeligheter og intens dybde, både som en fysisk erfaring av å stå midt i dens tette masse og som et avtrykk av fjernere minner. Den faktiske materielle opplevelsen utvides til en abstrakt sirkulering av tid og verdi.

 



"LAG PÅ LAG MED HISTORIER FORTELLES SAMTIDIG, I PARALLELLE TIDSROM."